söndag 20 februari 2011

v7


Hej, i vinterkylan! Denna vecka har klassen drabbats av flera olika infektioner. Det har lett till att halva klassen legat sjuk hela veckan. Den lilla grupp som varit friska har jobbat på bra hela veckan.
Veckans höjdpunkt var vårt studiebesök på Naturhistoriska riksmusèet.
 Efter en timmes resväg, kom vi äntligen fram till musèet. Vi började med att i smågrupper titta runt på utställningen Sveriges djur.
 Där fanns många olika djur, några mer intressanta än andra.
 Efter en timme samlades vi för att prata om vad vi sett och äta upp våra matsäckar.
 Därefter fortsatte vi med att två och två gå en tipspromenad. Det var många kluriga frågor men tillsammans kan man lösa allt.


 Till sist var det dags för hemfärd. Trötta och nöjda återvände vi till skolan igen.Nästa vecka hoppas vi att den andra hälften av klassen kan göra samma utflykt om de nu bara blir friska.
Trevlig helg, Nina

2 kommentarer:

  1. Mysigt.
    Melissa hade jätteroligt där.
    Dock blev hon sjuk i Scharlakansfeber,hade hög feber när hon kom hem.
    Inkubationstid 2-4 dagar.
    Kolla gärna vårdguiden när era barn blir sjuka...smittar snabbt som bara den.
    Denna symptom uppkom inom några timmar på Melissa.

    Symtom på scharlakansfeber:

    Scharlakansfeber börjar med feber, halsont och allmän sjukdomskänsla. Illamående och kräkningar kan också förekomma. Efter något dygn framträder ett småknottrigt utslag över hela kroppen. Utslagen kan vara svåra att se, men du känner dem med fingertopparna.

    Efter ett par dagar blir även tungan småknottrig och röd, så kallad smultrontunga. Svalget är rött och halsmandlarna, tonsillerna, svullna och täckta med beläggningar. Barnets kinder är röda, men runt munnen är huden blek.

    Efter ett par veckor brukar huden, framförallt på händer och fötter, fjälla ungefär som efter en stark solbränna.

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Vad roligt att ni har varit på Naturhistoriska riksmuséet. Nu fick ni väl mycket att skriva om på datorn.
    Jag har en skruv lös hi! hi! En kirurg har opererat bort skruven som satt mellan fotledsbenen så nu kan jag börja stödja på foten. Jag har sparat skruven. Ni ska få se hur lång den är. Ni ska få gissa hur många cm ni tror att den är och sen ska vi mäta den. Då blir det ju lite matte också.
    Jag längtar efter er.
    Många kramar Margaretha

    SvaraRadera